Är inte speciellt tuff. Inge kaxig.

Har förstås lärt mig att säga ifrån. Litegrann. När det är viktigast för mig.

Självfallet har jag aldrig varit skraj för att säga ifrån när det gäller mina barn. Men det är inget jag rår över - det är instinkt.

Senaste tiden har jag läst massor av bloggar. De som har givit mig mest är just de som är skrivna av tuffa, kaxiga kvinnor troligen i min ålder. Och så tänker jag litegrann att så där skulle jag oxå vilja vara. Åtminstone en smula.

Men jag är som jag är.

Har nu kommit fram till att jag har en moral som liksom stoppar mig från att t.ex. lämna ut människor som är eller har varit i min närhet. Tror att det är moral det kallas.

Så jag tänker inte ens försöka vara varken tuff eller kaxig. Möjligen kan jag var så bitter som många kvinnor i min ålder verkar. Trots att jag tycker just det ordet, bitter, är hemskt

Men, så att jag gjort det helt klart, jag gör mina val och står för dem. Tänker inte vara bitter över någon annans val.

Tillbaka till min moral.

Ibland känner jag mig så präktig att jag ser henne framför mig:

Churchlady.

Är jag som hon var??

Hjääääälp!!