Vad ska vi äta

Stackars barn! Ska de inte få någon mat? Hemleveransen startar inte förrän tidigast nästa vecka. Vad ska vi äta tills dess??
Eftersom make jagar har vi en stor frysbox full med kött. Kött. Kött. Kött. Kött.
Blir liksom lite sugen på fisk. Eller grönsaker.

I dag skrev jag en lång lista över det jag vill åstadkomma till och med nästa vecka. Det är ganska många saker. Det är ett överkomligt antal, förvisso. Det som kan gräma mig är att typ ingen märker att jag gör saker....
Ibland får jag frågan "Vad gör du?" av de anställda. Skit, jag kan inte svara på en gång. Måste alltid tänka efter. Vad tyder det på? Troligen mindervärdeskomplex.
Jag har en ganska enkel filosofi när det gäller arbete: man gör det som behöver göras. Tycker inte att jag behöver snacka så mycket om exakt vad som görs - det är så oerhört mycket som behöver göras. Hela tiden. Varje dag.
Många gör inget alls förrän någon säger till dem. Det blir mörkare och mörkare i lokalen. Byta glödlampor eller lysrör? Näe, vet inte hur, eller var, eller när. Och inte orkar man fråga någon annan heller. Näe, någon annan kanske gör det. Men vad konstigt nu ser man nästan inget alls! Hur kan det komma sig?? Det verkar inte spela någon roll att vederbörande fått info i förväg: Går lampan - byt.
Många andra gör det lilla extra. Lyssnar till vad man säger. Kommer med egna frågor. Är inte rädda för att försöka.
Detta med glödlampor är bara ett exempel som jag tror att många kan referera till.

Vissa dagar får jag extra mycket gjort. Underbart.
Andra dagar känns det som jag bara åker hit och dit. Mellan kontor, hem och de olika ställena. Hit och dit.
Fram och tillbaka.
Egentligen uträttas saker då också, jag träffar t.ex. personal. Men det är liksom inget jag kan pricka av från min lista.
Imorgon ska det bli en så´n där dag då jag får mycket gjort.
Därför måste jag utfodras.
Omgående.