Ålderstecken

Bevis nr 1:
Blir stressad och stollig av att chatta.
Min älskade döttrar försöker lära mig. De tycker jag är alldeles tossig.
Jag skickar iväg innan jag skrivit klart. Hälften är felstavat (va 17, man måste ju kolla när man får ett meddelande, eller vad det heter. Man är ju nyfiken. Då hinner jag inte se vad jag själv skriver) Jag vill gärna använda fina, gulliga, roliga symboler som jag faktiskt varit vaken nog att spara. Minns bara inte vilka bokstäver man ska välja

Bevis nr 2:
Köpte anti-rynk kräm idag
Och var orolig över huruvida den verkligen fungerade.
Ska stryka på lager 1 om en stund.
Rapporterar mer imorgon.

Bevis nr 3:
När jag jympar (på friskisosvettis, som jag tycker sååå mycket om) och någon ung tjej tittar till på mig tänker jag nu "Ja, du. Kom igen när du är 40 och har arbetat o slitit o fött två barn för länge sedan. Så ska vi se! Jag förbehåller mig rätten att se gammal, flåsig, klumpig och osmidig ut"


Nämen vad jag ljuger!
Never att jag skulle skylla det på min ålder.
Att jag är otränad just nu beror bara på att jag stressat för mycket de senaste två åren och därmed drar på mig onödiga basselusker.
Så det så!
Att det är blandade åldrar och blandade människor överlag på FoS är det jag gillar bäst. Ja, och så tycker jag att det är skitkul att jympa. Kroppen bara skrattar av lycka!
Inte dagen efter förstås. Jag får alltid träningsvärk. Alltid.

Bevis nr 4:
På tisdag ska jag träffa en tjej som jag inte sett på tjugo år. Det ska bli kul.
Men grejen är att hon har ju inte sett mig heller på tjugo år.
Tänk om hon inte känner igen mig???

Och det var just DÄR beviset fanns. Jag har hittills inte brytt mig så mycket om mina rynkor. Eller mina nya kilon. Eller min brist på ork om kvällarna.
Så varför börjar jag nu? Jobbigt.






Jag lär mig mer om mig