Trevlig helg!

Fredag kväll. Näe, ingen morgonpromenad. Det gör inget.

Idag har jag haft samtal om personer med sjukdomar som t.ex. ätstörningar. Såvitt jag vet har jag inte haft någon i min närhet med varken anorexi eller bulimi.
Men vad vet man egentligen?
Och hur kan man stötta en som mår så dåligt att den svälter sig? En bit närmare döden för var dag som går.
Och hur kan man stötta de/dem som står nära en som är suicidal på det viset?


Det finns alltså föräldrar därute som inte visar sina barn kärlek, varken genom ord eller handling.
Det finns vuxna som kan fälla dräpande kommentarer till sina egna barn som sårar i själen för ett helt liv. Såpass mycket att livet inte blir något värt.

Massor av tankar i mitt huvud.